När man skrotar en bil får man en viss ersättning av bilskroten i Trollhättan. Så i stället för att låta bilen stå se till att den går till återvinning.
Den unga och moderna versionen av grönavågare hade Mimmis föräldrar kallat dem. Helt fel var det väl inte. Både Mimmi och Jacob hade drömt om att få bo på landet och till viss del få bruka en gård. Planen var väl inte ett fullskaligt jordbruk utan mer att vara självförsörjande.
Äntligen hade de hittat den perfekta gården. Ganska nära Trollhättan så de kunde pendla till sina jobb. Det fanns bra med ytor för att odla och även ha hönorna de drömt om. Innan de hade flyttat in hade de renoverat huset. Det hade varit både välbehövligt och roligt då tidigare ägarna inte gjort något sedan åttiotalet.
Tyvärr gällde det även en del av gården. Det stod ett gäng rostiga bilar som bara lämnats kvar runt om på gården. Det var nog det som avskräckte många budgivare misstänkte Mimmi och Jacob. Nu var det dags att ta bort dem innan odlingsplatserna skulle ställas i ordning.
De hade hittat en bilskrot i Trollhättan som både tog emot och hämtade skrotbilar. Så idag skulle de komma och hämta de fyra rosthögarna som stod på gården. Imorgon skulle de se över marken där de stått om den gick att odla på eller om de skulle göra en mysig uteplats där istället. Mimmi kände det på sig, här skulle hon trivas i resten av sitt liv.